Livet är en film...

Tänk om livet var en film, visst vore det bra!
Eller ja det beror ju på vilken film, skulle ju inte vara särskilt kul om det var en tråkig finsk långfilm som ingen vill kolla på eller hur.

Jag älskar att kolla på film och särskilt sådana som är klassiskt lyckliga där ett happily ever after är ett faktum och inte en önskan. Det får gärna vara patriotiskt och, som min pappa skulle uttrycka sig, Amerikanskt. Men det är så jag tycker att filmer ska vara, lyckliga och roliga även om dem spegla vissa utav vardagens verkligheter.

Min pappa klagar alltid på mig och filmen när jag sitter och kollar på en sådan film, där allt är lyckligt och världen är rättvis men jag känner, och har även uttryckt mig till honom, låt mig va! Jag vill kolla på en film som bara är lycklig!

När jag sätter mig och kollar på film, eller en tv-serie för den delen, så är det för att kunna drömma sig bort från verkligheter. Bort från all stress, från skolan, träningen och allmänhetens alla krav. Bort från min egen existens. Det är som ett djupt andetag för själen. Jag behöver det för att sedan kunna kastas in i den hårda värld vi lever i. Allt jag begär är 1.5 timmes frånavaro från världen och sen mår jag lite bätte. Vi måste njuta av dem små sakerna här i världen och inse att det faktiskt är dem, små, som kanske gör oss till bätte människor. Att ta en tupplur på 10min innan man går och tränar för att kunna ge lite extra på träningen eller som jag, att se på en klassisk amerikans film för att orka sitta uppe och göra läxor.

Nu vill jag inte såga alla andra relistiska filmer, jag gillar dem med, men det är inte dem filmerna som är utsatta för hård kritik och jag känner mitt ansvar att stå upp för min favorit gener. Vill jag se en film som speglar verkligheten och alla dess orättvisor så sätter jag ju bara på nyheterna!

aja, nu har jag inte så mycket mer att tillägga :)

Over and out <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0