Att stå för sin åsikt
Varför är det svårt att stå för sin egen åsikt?
Förr stod jag sällan för min åsik, tänkte istället att andra har rätt så jag borde anpassa mig till dem. Visst det kanske inte är en dum teori med tanke på att ibland har man fel och då är det bra om man inser det och kanske ändrar inställning istället för att tjura. Men är det en fråga med flera rätta svar, varför då överge det man själv tror på.
Jag tror, ne jag vet att anledningen till att jag inte stod för det jag trodde på var så simpelt att jag inte ville bli opopulär. Visst låter det sjukt (!) att inte stå för sin åsikt ifall andra inte tycker om den! självförtroende och självkänsla spelar stor roll, visst, men vi påverkar ju varandra. Har jag gjort att andra bytt åsikt och kan jag förhindra att det händer. Svar: ja, på båda frågorna.
Åldern har stor betydelse med! när jag gick i mellanstadiet var allt ytligt, jag tänkte väl inte på HUR jag agerade och påverkade andra genom att vara styrande. Ju älder jag blev destomer står jag för vad jag tycker och utrycker det jag känner, vilket är viktigt! Jag känner att jag har nått en punkt som är viktig i min ålder och som många kanske inte hittat än eller kanske aldrig gör! Att börja hitta sig själv och att tro och stå på det man hittar. Att komma fram till den punkt då man är vuxen, har fullt ansvar för sig själv, sin famtid och sin Åsikt och känna att det man gör är rätt oavsett om andra tycker det eller inte är viktigt.
Att komma så långt, att lära känna sig själv och sina gränser, tar år och det är nog en hård kamp. Jag känner själv att komma till den punkt att jag BÖRJAR veta vem jag är och stå för det har varit smärtsam. Visst jag gjorde det min mamma och pappa sa, ett tag. Jag har struntat i vad de sagt, argumenterat, varit tjurskallig och envis även om jag vet att jag har fel. Ja, jag har tagit en onödig diskusion men allt detta, alla törnar man får på vägen av vägran utvecklar jag mig själv.
jag kanske låter förvirrad och du kanske tappade bort dig vi andra raden men jag tänker fortfarande ifrågasätta och diskutera för jag vill inte vakna 40 och inte veta vad jag vill eller vem jag är! Lev med det!
Förr stod jag sällan för min åsik, tänkte istället att andra har rätt så jag borde anpassa mig till dem. Visst det kanske inte är en dum teori med tanke på att ibland har man fel och då är det bra om man inser det och kanske ändrar inställning istället för att tjura. Men är det en fråga med flera rätta svar, varför då överge det man själv tror på.
Jag tror, ne jag vet att anledningen till att jag inte stod för det jag trodde på var så simpelt att jag inte ville bli opopulär. Visst låter det sjukt (!) att inte stå för sin åsikt ifall andra inte tycker om den! självförtroende och självkänsla spelar stor roll, visst, men vi påverkar ju varandra. Har jag gjort att andra bytt åsikt och kan jag förhindra att det händer. Svar: ja, på båda frågorna.
Åldern har stor betydelse med! när jag gick i mellanstadiet var allt ytligt, jag tänkte väl inte på HUR jag agerade och påverkade andra genom att vara styrande. Ju älder jag blev destomer står jag för vad jag tycker och utrycker det jag känner, vilket är viktigt! Jag känner att jag har nått en punkt som är viktig i min ålder och som många kanske inte hittat än eller kanske aldrig gör! Att börja hitta sig själv och att tro och stå på det man hittar. Att komma fram till den punkt då man är vuxen, har fullt ansvar för sig själv, sin famtid och sin Åsikt och känna att det man gör är rätt oavsett om andra tycker det eller inte är viktigt.
Att komma så långt, att lära känna sig själv och sina gränser, tar år och det är nog en hård kamp. Jag känner själv att komma till den punkt att jag BÖRJAR veta vem jag är och stå för det har varit smärtsam. Visst jag gjorde det min mamma och pappa sa, ett tag. Jag har struntat i vad de sagt, argumenterat, varit tjurskallig och envis även om jag vet att jag har fel. Ja, jag har tagit en onödig diskusion men allt detta, alla törnar man får på vägen av vägran utvecklar jag mig själv.
jag kanske låter förvirrad och du kanske tappade bort dig vi andra raden men jag tänker fortfarande ifrågasätta och diskutera för jag vill inte vakna 40 och inte veta vad jag vill eller vem jag är! Lev med det!
