A new beginning..
Vem tror dem att jag är!?!
Många vuxna underskattar inte ungdomar, och ibland vill jag bara gråta så arg jag blir över att inte bli tagen på allvar. Fan! jag har kanske bara levt i 18 år och du i 40, men vem säger att du vet mer än mig. Kan det vara så att visdom bara kommer med ålder och påverkas inte av det faktum att du levt längre än mig i ett styrt samhälle eller ta bara det faktum att vi ungdomar ÄR smartare än vad ni vuxna var när ni var i vår ålder. Med vissa undantag givetvis.
Jag är smart, men ändå måste jag överbevisa dig hela tiden. Inte konstigt att man får ångest över samtal med vuxna. Jag kan tänka, analysera och dra slutsatser på er vuxna nivå, och kanske kommer jag med ett nytt sätt att se på saker och ting. Jag är inget litet objekt som vill ha en klapp på kiden varje gång jag kanske kommer på något, jag är inget objekt som tränas inför framtiden, då jag blir vuxen. Jag är ett nu, och min åsikt med, ta vara på den istället för att tänka på om den är bra för mig i framtiden eller inte för då kanske jag inte drar paralleller på samma sätt.
Ni är vuxna, ni ska tydligen vara mina förebilder, och ni har alltid rätt. Men varför har ni det? och vem säger att ni har det? Den värld jag har fått växa upp i var inte den ni växte upp i. Jag har levt med det faktum att vi överkonsumerar, att vi använder onödigt mycket energi, att vara rädd när jag går hem på kvällarna för att brottsligheten har ökat, jag är till och med rädd för att jordens framtid är beräknelig. Jag har växt upp med att det är dumt att slåss, man ska vara ödmjuk och snäll, och varken etnisk bakrund eller hudfärg spelar ingen roll alla har samma värde. Varför har ni, mina förebilder, byggt upp en värld där förtyck och krig är en vardag... Hur smart är det på en skala!?!
Att få sin respekt..
Häj allesammans!
Nu är moralkvinnan tillbaka efter ett kort uppehåll, eller var det långt?
Idag ska vi prata om respekt, något som jag anser ska vara självklart oavsett kön, nationalitet, religion och så vidare. MEN NEJ! vi lever i en hård värld och ett vrickat samhälle och, ibland, känns det som att det spelar ingen roll hur mycket man än försöker det går inte att ändra något! folk är så inrutade i sina gamla vanor och gör ingenting åt det utan går bara och klagar, men jag försöker i alla fall.
Okej, ilskan gjorde att jag gled lite från ämnet nu.. Respekt var det ju vi skulle prata om.
Kvinnors rättigheter, jämnställdhet, kvinnojouren, ja man kan nämna hur många organisationer, hur många lagar, hur många böcker och politiker som helst som försöker få respekten mot kvinnor att öka. Listan kan göras så lång.
Jämnställdheten mellan kvinnor och män har kommit ganska långt, om man jämför hur det var för 50 år sedan, men det finns mycket kvar att göra. I jämnställdhetsdiskussioner kommer ofta religionen fram som ett huvudämne, och visst många religioner respekterar inte kvinnan på samma sätt som vi i väst anser okej, men ingen talar om det faktum att vi ,kvinnor, förstör detta arbete att få oss jämnställda. Männskor har ägnat sina liv åt att förbättra ställningen för kvinnor och vi kräver att männen ska göra allt för att vi ska bli respekterade på arbetsmarknaden, i skolan, i idrottssammanhang och ja gud vet vad mer.. Men varför respekterar vi inte oss själva?
Dagens kvinna respekterar inte sig själv, och vi har ändå mage att klaga på hur våra far- och mormödrar agerade!
Dagens vi måste kräva respekten från andra, vi kan inte bara förvänta oss att den ska komma springandes efter oss. Det betyder att vi måste förändra oss själva också inte bara vårt sjuka samhälle och dess värderingar. Med detta menar jag att vi ska först och främst sluta spela "the underdog", Vi ska sluta att sälja oss billigt med MASSA smink, blonderat hår, super urringade tröjot och ALLA DESSA JÄVLA "PUTA MED MUNNEN, OOH KOLLA PÅ MIG JAG ÄR SNYGG" KORT!! Eller bara det faktum att ett flertal kvinnor på denna planeten flörtar eller manipulerar enbart för att få det de vill ha.
Fy fan, jag blir skitsur när jag ser sådana tjejer som bara vill ha uppmärskamhet, men som skaffar det på helt fel sätt. Det värsta är att sådana människor faktiskt blir uppmärksammade och jag kan inte förstå hur.
Vad hände med ambitionen att ha en tjej som nästa stadsminister eller att ha ett någorlunda intellektuellt samhälle där utseende inte är allt utan det är det du har innanför pannbenet som spelar roll. Jag tänker då aldrig bli en korkad brud som säljer sig för att få uppmärksamhet för jag vet att jag är lika bra som vilken man som helst och jag är intressant även om jag inte har anorexia, blonderat hår (med utväxt), lösnaglar, stora putande läppar, STORA bröst och är allmänt korkad.
Jag ber om ursäkt för det difusa inlägget men jag blir så sjukt galet upprörd!
Soo long people.
Låt mig vara!
Ibland vill jag faktiskt bara leva mitt liv utan att behöva tänka på hur.
Måste man alltid ha svar på vad man vill i livet eller vad jag tänker.
MÅSTE JAG KONTROLLERA HUR OCH PÅ VAD JAG TÄNKER PÅ!?!
fuck it med samhällets alla krav, vill jag leva mitt liv på ett sätt så gör jag det!
Vill jag låta mina tankar vandra från nutid till dåtid och sedan framtid så är det inget fel med det.
Man måste inte alltid leva i nuet, man måste inte alltid få de jobben man vill ha, man måste inte alltid
leva efter samhällets alla krav.
Jag vill leva och tänka precis hur jag vill, jag tänker inte falla in i en mall som alla passar i bara för
att VISSA tror att samhället blir bättre om alla är lika!
Låt mig leva som jag vill. Låt mig va!
Döden
döden
ett mål som vi alla sakta men säkert närmar oss vare sig vi vill det eller inte.
Jag tycker att det är mycket skrämmande att prata om döden, det är obekvämt och jag får en orolig känsla i magen.
Tänk när jag dör. Kommer någon att sakna mig? Pappa, mamma, vänner, klassen?
Många säger att dem inte är rädda för att dö, om dem talar sanning så är det beundransvärt! Jag själv är väldigt rädd för att dö. Jag villl inte missa allt som händer på jorden som att se när min lillasyster växer upp och framförallt vill jag inte lämna alla dem människorna som jag älskar.
När jag inte har något att tänka på brukar just detta ämnet att komma upp, och jag känner då också en osäkerhet över vad som kommer efter döden. Blir det bara ett svart tomt ingenting eller existerar Gud och hans paradis. Jag vill att det ska finnas ett paradis, men någonstans måste det väl finnas ett slut! vi kan ju inte bara leva i all evighet... eller?
tack för mig!
Livet är en film...
Eller ja det beror ju på vilken film, skulle ju inte vara särskilt kul om det var en tråkig finsk långfilm som ingen vill kolla på eller hur.
Jag älskar att kolla på film och särskilt sådana som är klassiskt lyckliga där ett happily ever after är ett faktum och inte en önskan. Det får gärna vara patriotiskt och, som min pappa skulle uttrycka sig, Amerikanskt. Men det är så jag tycker att filmer ska vara, lyckliga och roliga även om dem spegla vissa utav vardagens verkligheter.
Min pappa klagar alltid på mig och filmen när jag sitter och kollar på en sådan film, där allt är lyckligt och världen är rättvis men jag känner, och har även uttryckt mig till honom, låt mig va! Jag vill kolla på en film som bara är lycklig!
När jag sätter mig och kollar på film, eller en tv-serie för den delen, så är det för att kunna drömma sig bort från verkligheter. Bort från all stress, från skolan, träningen och allmänhetens alla krav. Bort från min egen existens. Det är som ett djupt andetag för själen. Jag behöver det för att sedan kunna kastas in i den hårda värld vi lever i. Allt jag begär är 1.5 timmes frånavaro från världen och sen mår jag lite bätte. Vi måste njuta av dem små sakerna här i världen och inse att det faktiskt är dem, små, som kanske gör oss till bätte människor. Att ta en tupplur på 10min innan man går och tränar för att kunna ge lite extra på träningen eller som jag, att se på en klassisk amerikans film för att orka sitta uppe och göra läxor.
Nu vill jag inte såga alla andra relistiska filmer, jag gillar dem med, men det är inte dem filmerna som är utsatta för hård kritik och jag känner mitt ansvar att stå upp för min favorit gener. Vill jag se en film som speglar verkligheten och alla dess orättvisor så sätter jag ju bara på nyheterna!
aja, nu har jag inte så mycket mer att tillägga :)
Over and out <3
Christmas in town!
Julen är en tid då alla blir, av någon konstig anledning, extra snälla mot varandra och jag tror inte enbart att det är tomten som ligger bakom det.
Jag älskar att stiga upp på julaftonsmorgon kolla ut på snön och känna den varma känslan av ödmjuhet. Att gå upp och få en present innan frukost och sedan göra sig iordning, för snart kommer släkten. Att hela släkten sitter klistrad vi tven för att kolla på Kalle Ankas Jul, och även om de sett den i 20 år så kollar man fortfarande taksamt på det eftersom det är tradition. Eller det faktum att man fortfarande har tomte även om vi slutatde tro på den för 12 år sedan. Jag älskar att alla försöker lite mer med allting, bara för att det är jul!
Nu ska jag fortsätta att dricka min glögg och bara mysa!
God jul allesammans :D
Att stå för sin åsikt
Förr stod jag sällan för min åsik, tänkte istället att andra har rätt så jag borde anpassa mig till dem. Visst det kanske inte är en dum teori med tanke på att ibland har man fel och då är det bra om man inser det och kanske ändrar inställning istället för att tjura. Men är det en fråga med flera rätta svar, varför då överge det man själv tror på.
Jag tror, ne jag vet att anledningen till att jag inte stod för det jag trodde på var så simpelt att jag inte ville bli opopulär. Visst låter det sjukt (!) att inte stå för sin åsikt ifall andra inte tycker om den! självförtroende och självkänsla spelar stor roll, visst, men vi påverkar ju varandra. Har jag gjort att andra bytt åsikt och kan jag förhindra att det händer. Svar: ja, på båda frågorna.
Åldern har stor betydelse med! när jag gick i mellanstadiet var allt ytligt, jag tänkte väl inte på HUR jag agerade och påverkade andra genom att vara styrande. Ju älder jag blev destomer står jag för vad jag tycker och utrycker det jag känner, vilket är viktigt! Jag känner att jag har nått en punkt som är viktig i min ålder och som många kanske inte hittat än eller kanske aldrig gör! Att börja hitta sig själv och att tro och stå på det man hittar. Att komma fram till den punkt då man är vuxen, har fullt ansvar för sig själv, sin famtid och sin Åsikt och känna att det man gör är rätt oavsett om andra tycker det eller inte är viktigt.
Att komma så långt, att lära känna sig själv och sina gränser, tar år och det är nog en hård kamp. Jag känner själv att komma till den punkt att jag BÖRJAR veta vem jag är och stå för det har varit smärtsam. Visst jag gjorde det min mamma och pappa sa, ett tag. Jag har struntat i vad de sagt, argumenterat, varit tjurskallig och envis även om jag vet att jag har fel. Ja, jag har tagit en onödig diskusion men allt detta, alla törnar man får på vägen av vägran utvecklar jag mig själv.
jag kanske låter förvirrad och du kanske tappade bort dig vi andra raden men jag tänker fortfarande ifrågasätta och diskutera för jag vill inte vakna 40 och inte veta vad jag vill eller vem jag är! Lev med det!
Sommarlov!
hela sommaren ligger framför oss, dagar med kompisar, sol, fest och framförallt LEDIGHET!
lärarna langar prov efter prov bokstavligt in i det sista men nu är vi lediga och det är så sjukt skönt. jag skulle vilja på stå att vi i Sverige har ganska bra med lov och så andra länder går i skolan mycket längre än vi :D
Njut av vädert och ha det kul mina vänner, sommaren är här :D
loo long
Mysigt som attan!
Jag är hemma idag, helt själv och just nu sitter jag ute och solar mig lite. Pappa och Thereze ska vara borta till i morgon. Jag har inte gjort något idag och det känns bara så skönt, det är bara jag, huset och sjyst (men hög) musik och det kan inte bli mer underbart!
Sen ska jag gå in och göra mig lite kyckling och ris och sen ikväll kommer Erik :D
Hade detta varit för något år sedan hade jag knappt stått ut, jag hade klättrat på väggarna och tänkt "JAG MÅSTE VA MED NÅGON KOMPIS INNAN JAG BLIR IVALID!" men så är det inte nu. Undra om det är ett tecken på mognad, jag måste inte hitta på en massa saker hela tiden utan jag kan vara med mig själv och bara ta det lugnt och ladda inför ännu en hektiskt kommande vecka.
Jag känner att jag inte har något behov att vara med folk bara för att va det, jag är med dem människorna jag tycker om och inte för att dem är Coola/röker/älder osv och det känns så sjukt skönt, jag bryr mig inte om vad andra tycker :D!
Ha en trevlig Lördag! :)
Soo Long
När jag bli stor ska jag bli....?
Nu för tiden så väljer vi nästan på gymnasiet vad vi vill bli när vi blir stora och då är vi bara 16/17 år, Men är det så himla dåligt då? förr i tiden jobbade folk som bönder eller pigor och nu klagar vi på folk som jobbar på ICA, de får lön i alla fall så vad är det och klaga på! Jag hör många arbetslösa som klagar på småjobb när de inte har några själva!
Okej jag kan förstå om man vill komma långt inom sitt jobb eller sikta högt direkt men vi får inte glömma att människor som Bill Gates också startade med småjobb många har kämpat sig upp från oftast ingenting alls. De borde vara en inperation för dem som sitter hemma och slöar istället för att gå till skolan eller jobbet!
Min pappa frågar alltid mig vad jag vill bli när jag blir stor och jag säger att jag vill bli något viktigt, FN ambassadör eller åklagare. Jag vet inte riktigt, I want to make a diffrence och jag vill jobba med något viktigt, samtidigt vet jag att det är en lång väg dit. Då säger min pappa att det spelar ingen roll vad man jobbar med så länge man trivs med sitt liv och det man gör. Är det så, jag kanske är för ung för att förstå det eller är min pappa bara väldigt snäll som inte vill sätta någon press på mig?
Jag tror att det är pengafrågan som står högst upp när det gäller jobb. Vi människor har en stor besatthet i saker och pengar och jag ska vara ärlig, jag har ingen aning varför. Man kan ju möta sura busschafförer, tråkiga mattanter och bitchiga affärsbiträden, beter dem sig så för att de inte tjänar tillräkligt med pengar eller kanske för att VI ,samhället, har satt en tönstämpel på sånna jobb för att VI inte tycker att dem duger!
Vad jag än bli när jag blir stor så tror jag att JAG kommer vara nöjd med det och jag hoppas att ni följer det exemplet!
Soo Long
Yo mo fo's!
När vi satt där började vi snacka om att så många länder "kompisröstar". Jag förstår inte riktigt meningen med det, faktiskt inte. Ja, det är en tävling men det är en SÅNG tävling inte en popularitetstävling! Varför inte bara lyssna på själva låten istället för att tänka på om det är en snygg tjej som knappt är klädd eller vilket land det är!
På tal om det, såg ni Tysklands bidrag, låten var snäppet under medel och i ett desperat försök att öka rösterna så tar de in en strippa!?! Shit, ja tack och lov har samhället förändrat sin syn på vad som är smakfullt eftersom Tyskland inte kom så bra till! Sen har vi ju Ryssland bidrag, LYSSNADE NI? hjälp, vad är det för låt. Om jag minns rätt så sjöng hon på ryska eller liknande, all heder åt det eftersom ryska kanske inte är det finaste språket, men låten var ju för taskig, inte bra på någon nivå!
En sak till som jag tänkte på. Ryssland har i vissa delar i sitt enorma land en fattigdom på 50%, hur dumt är det inte då att lägga hundratals miljoner på ett arangemang som varar någon vecka när det finns en stor fattigdom att utkämpa, konstigt vill jag påstå. Jag skulle bojkottat det :)
Förutom Norge så gillade jag Island och Malta :)
Soo Long
Vart är världen på väg?
Vad hände med de som hade en ambition att bli något, något mer än en fjortis eller brat mm. Jag hoppas inerligt att ni förstår vad jag menar. Jag kommer låta gammaldags när jag säger detta men jag förstår mig inte på de flesta av dagens ungdomar och då är jag ändå en!
Är menigen med livet att bara bry sig om sig själv, tänka på sig själv hur man ser ut, vad man väger, vilken hårfärg, vilka kläder man har etc. HJÄLP VART ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG! Det finns ju knappt någon respekt kvar för andra här i världen!!!
För att nämna några exempel på de "grupper" i samhället som jag har problem med!
1, fjortisar, ung 16-19 år,Plutande läppar, löshår, "sexiga" egobilder, bloggar om vad de köpt eller vilken SUPER FEST de varit på osv. Vart hittar man dem då? - Gå in på vilken jävla blogg som helst så ska ni allt se att dem ligger överst bland de mest lästa!
2, Brats....OMG vart börjar jag? De jag har mött är dryga och bara avskyvärda. Gick bakom en på stan och han säger till sin kompis "faan va skabbigt att åka buss, jag skulle inte göra det för 1 miljon kr" och "Äh, seriöst jag har haft denna skjortan 3 ggr jag måste köpa en ny" och "Men dem byxorna hade du igår hur kan du ha dem idag, så omodernt". Okej han var extrem men ändå.
3, Fakeweirdos. Typ HejJagÄrKonstigBaraFörAttVaraDet. Det finns inget syfte, de har bara massa åsikter för att vara så olik andra som möjligt inte för att de tror på något! Jag säger bara; SKAFFA DIG EN EGEN ÅSIKT OCH ETT NYTT LIV!
Ja för att avsluta detta inlägget vill jag först och främst säga att ALLA INTE är så här, jag vet...dessvärre otroligt många.Jag menar har det någonsin varit modernt med världens urringning, tjockt med smink, foundationran och gapskratt på bussen åt inget bara för att få uppmärksamhet?
JAG ÄR INTE AVUNSJUK på några utav de som jag beskrivit jag tycker bara personligen att folk generellt borde tänka mer på vad som händer i världen och andra människor än på sig själva och hur de ser ut!
Soo long
Just nu!
Det var Dagens I-landsproblem :D Sen ska jag träffa Erik !! :D
Sooo Long suckers ;D
Heej!
På lördag ska jag hem till vargön :D
Eller kan man säga hem tro, jag menar jag flyttade ju till Kungsbacka i Augusti.
Aja jag ska hem och fira min underbara kusin och mina två bröder!
Jag satt också och tänkte på en grej just nu, man inser ju faktiskt inte vad man förlorar för än man förlorar det!
Jag flyttade ifrån nästan hela min familj och mina vänner för att bo med min pappa. Nu blev det ju inte riktigt som jag tänkt mig men jag saknar min familj och mina vänner.
Tro nu inte fel alla Kungsbackabor som jag lärt känna, jag gillar er med och ni är hel sköna.
Grundtanken till detta är att jag vet inte vad jag ska sakna :P Är det själviskt att säga i Kungsbacka att jag längtar till Vänersborg?
Jag vill till sist bara säga att Jag gillar alla mina vänner och min familj i Vänersborg och jag gillar ALLA mina vänner i Kungsbacka (och min pappa o Nova :) ) bara så ni vet det :D !!!!!
Peace and love!
Soo long
